Li Hongzhi är grundare av den andliga metoden Falun Gong. Den kombinerar meditation och stillsamma övningar med en moralfilosofi baserad på principerna sanning, godhet och tålamod.

Efter att Li introducerade metoden för allmänheten i Kina i början av 1990-talet har uppskattningsvis 100 miljoner människor börjat utöva den. Sedan dess har den spridits till fler än 100 länder världen över.

Trots detta har det kinesiska kommunistpartiet (KKP) utsatt metoden för extrem förföljelse i Kina. Detta inkluderar en kampanj av hatpropaganda och censur från KKP:s sida, både i Kina och i väst. NTD är hedrad över att i samband med det kinesiska nyåret ge Li en plattform.

Li har fyra gånger nominerats till Nobels fredspris, och nominerades även till Sacharovpriset för tankefrihet av Europaparlamentet. Han har tilldelats Freedom Houses pris för internationell religionsfrihet.

Li är författare till boken "Zhuan Falun", som har översatts till 40 språk. Det här är en artikel av Li översatt från kinesiskan och publicerad av NTD i samband med det kinesiska nyåret.

***

Varför mänskligheten existerar

Jag vill först och främst framföra mina hälsningar till alla inför det kinesiska nyåret.

Nyåret är normalt sett en tid då man delar med sig av några trevliga ord om högtiden. Men jag ser en överhängande fara som närmar sig mänskligheten och har av denna anledning uppmanats av gudomliga varelser, att förmedla några ord de önskar säga till alla i den här världen. Varje mening avslöjar en högre, noga bevakade hemligheter, och dessa förmedlas för att ge en sann bild av sakernas tillstånd, och för att ge människor ännu en chans att bli räddade.

Det första gäller frågan om hur mänskligheten kom till. Från skapelsens gryning till dess sista dagar har universum genomgått en oerhört lång tidsperiod som består av fyra faser: Bildande, Varande, Degenerering och Förintelse. När slutpunkten i förintelsefasen nås kommer allting i den större kosmiska kroppen – vilket inkluderar det universum där vi existerar – att på ett ögonblick utplånas fullständigt, och allt levande går under!

När en människa dör är det bara den fysiska kroppen som förfaller och bryts ner, medan själen (som är ens sanna jag, och som inte dör med ens fysiska kropp) kommer fortsätta in i nästa liv och återfödas. Så precis som universum går igenom bildande, varande, degenerering och förintelse, så genomgår även människan födelse, åldrande, sjukdom och död. Detta är universums lagar som även gäller för högre varelser, med enda skillnaden att tidsspannet är längre och att processen är mer utdragen i proportion till hur storslagna varelserna är. Liv och död är inte smärtsamt för dem, och de förblir medvetna under dessa processer - för dem är det bara som att byta kläder. Med andra ord, normalt sett dör egentligen inte liven. Däremot när universum och kosmos sönderfaller i slutskedet av processen bildande-varande-degenerering-förintelse, så kommer liven inte att återfödas, och liv och materia kommer inte längre att existera, utan allt förvandlas till stoft och det finns bara tomhet. För närvarande genomgår den mänskliga världen den sista perioden av förintelsefasen i processen av bildande, varande, degenerering, förintelse. Allt har förändrats till det sämre i dessa sista dagar, vilket är ödesbestämt, och förintelsen är därför nära förestående. Det är av denna anledning som världen är så full av problem. Goda tankar är sällsynta, människors sinnen har blivit förvridna, lösaktighet och drogmissbruk är utbredda och människor bekänner sig till ateism. Dessa saker är oundvikliga i kosmos sista stadium och vittnar om den tid vi nu befinner oss i!

Skaparen värdesätter alla himmelska varelser som existerar, liksom alla liv som är goda och vänliga och alla de underbara skapelserna i kosmos. Så i början av degenereringsfasen ledde Han ett antal gudomliga varelser till den kosmiska kroppens yttersta plan (allmänt känt som "det som är utanför Det gudomliga riket"), en plats där det inte finns några gudomliga varelser, och skapade Jorden. Men jorden hade inte kapaciteten att existera självständigt; den behövde en motsvarande kosmisk struktur med vilken den kunde bilda ett cirkulationssystem för liv och materia. Av denna anledning gjorde Skaparen en större rymd utanför jorden, som högre varelser kallar "den trefaldiga världen". Innan tiden för den slutliga räddningen anlände tilläts inga högre varelser, hur storartade de än var, att träda in i eller ut ur denna rymd utan Skaparens tillåtelse. Den trefaldiga världen består av tre större riken: Begärets rike (yu), som består av livet på denna jord, inklusive mänskligheten, ett andra rike, Riket av form (se), som ligger ovanför det, och ett tredje rike, ännu högre upp, känt som Riket utan form (wu se). Varje på varandra följande rike är högre och vackrare än det som ligger under det, även om inget kan jämföras med det gudomliga riket eller de många himmelska rikena som ligger ännu högre. Den "himmel" som människor vanligtvis hänvisar till finns i själva verket inom antingen Riket av form eller Riket utan form, inom den trefaldiga världen. Var och en av dessa tre världar består av tio plan, vilket ger totalt trettiotre plan, om man även räknar in de tre världarna i sig. Människor vistas i Begärets rike, och detta är det lägsta av alla plan, med den svåraste miljön. Livet är smärtsamt och kort här, men ännu mer fruktansvärt är det faktum att i människovärlden är få av de saker som människor tror vara sanningar faktiskt sanna. Vad människor anser vara sant anses på det hela taget vara det motsatta i det större universumet (men ett undantag är de högre sanningar som heliga varelser har lärt ut till människan). Det gudomliga anser till exempel att det inte är rätt att den som segrar i en strid blir härskare, att landområden tas i besittning med militär makt eller att de mäktiga ses som hjältar - eftersom det handlar om dödande och att ta saker ifrån andra med våld. Detta är inte universums tillvägagångssätt, inte heller hur högre varelser handlar. Men i den mänskliga världen är dessa saker oundvikliga och accepterade. Detta är människovärldens tillvägagångssätt, men de strider mot universums tillvägagångssätt. Om någon vill återvända till himlen måste han alltså följa sanna, högre lagar och arbeta med sig själv. Vissa människor är nöjda när de har det lite bättre i livet än andra. Men sådana människor jämför sig bara med andra människor inom den här mänskliga världen, när alla här i själva verket lever i det som anses vara universums soptunna. Den trefaldiga världen skapades vid den kosmiska kroppens yttersta gräns, och allting här består av de lägsta, grövsta och smutsigaste partiklarna - molekyler, atomer och liknande. I de högre varelsernas ögon är det här platsen där universums skräp slängs. De betraktar därför detta molekylplan som stoft eller ”lera", och betraktar det som den lägsta av alla platser. Detta är ursprunget till den tro som vissa religioner har, att de gudomliga skapade människan av lera. Människan skapades verkligen av materia på molekylplanet.

När gudomliga varelser skapade människan gjorde de det på Skaparens befallning, och Han instruerade var och en av dem till att skapa människor i sin egen unika avbild. Därför finns det vita, gula, svarta och andra raser. Även om deras yttre utseende skiljer sig åt, har själarna inuti getts till dem av Skaparen. Det är därför de har gemensamma värderingar. Syftet Skaparen hade med att leda gudomliga varelser till att skapa människan var att använda sig av människan i den sista tiden när Han skulle erbjuda alla liv i det större universumet - inklusive heliga varelser – räddning.

Men varför skulle Skaparen låta gudomliga varelser skapa människor på en så låg och underlägsen plats? Därför att detta är universums lägsta plan och detta är den mest påfrestande av platser, och bara när något är prövande och smärtsamt kan man höja sig själv genom andlig utövning och avlägsna sin karma. När en person, mitt i smärtsamma upplevelser, ändå lyckas vara vänlig och tacksam samt vara en god människa, så växer han eller hon genom det. Räddning är en process där man stiger upp från det lägre till det högre, och därför måste man börja från den lägsta platsen. Livet är smärtsamt för alla som lever här. Det finns spänningar mellan människor när de försöker få det bättre, den naturliga miljöns ansträngande tillstånd och att bara klara sig för dagen kräver mycket tankeverksamhet och ansträngning, för att bara nämna några exempel. Alla dessa omständigheter ger människor möjligheter att förbättra sig själva och minska sin karma. Att gå igenom svårigheter kan med säkerhet hjälpa människor att gottgöra sina synder och sin karma. Och den som lyckas förbli vänligt sinnad mitt i smärtsamma situationer och mellanmänskliga problem kommer att bygga upp sin dygd och genom detta höja sin själs nivå.

Med den moderna tidens ankomst, ville Skaparen främst använda människokroppen för att rädda universums många liv. Därför ersattes de själar som ursprungligen fanns i majoriteten av människokropparna här av högre varelsers själar, vilka återföddes i dem. Med en människokropp kunde de minska sin karma och sina synder genom att uthärda svårigheter. Och på denna plats, som saknar sanningar kunde de, genom att hålla sig till de högre sanningar som lärts ut av Gud, och framhärda i godhet och vänlighet, uppnå en höjning av sina själar. Sluttiden är nu här, och den himmelska porten som leder ut ur den Trefaldiga världen har öppnats. Skaparen väljer ut för räddning dem som har gjort det jag beskriver.

Allting i universum hade blivit orent under bildandet-, varandet- och degenereringsfaserna, och sämre än vid skapelsens början. Detta är anledningen till att allting är på väg mot förintelse. Med andra ord har allt i det större universumet blivit dåligt, liven i skapelsen är inte längre lika bra som de var precis i början, de är inte längre rena, och har alla samlat på sig karma och synder. Detta är orsaken till förintelsens uppkomst. Denna typ av synd är vad som inom religioner har kallats arvsynden. För att universum skulle kunna räddas ledde Skaparen en mängd högre varelser och gudomliga härskare ner till jorden för att anta mänsklig form i denna miljö, där de skulle lida, höja sig, gottgöra sina synder och omskapa sig själva och som ett resultat av detta stiga upp till himlen. (Skaparen har omskapat universum samtidigt som han räddat mänskligheten). Det nya universumet är fullkomligt rent och magnifikt. Om en person i en prövande miljö som denna fortfarande kan behålla dygdiga tankar, kan stå emot anstormningen av moderna föreställningar och synsätt och hålla fast vid traditionella värderingar, och om han eller hon fortfarande tror på det gudomliga inför angreppen från de ateistiska och evolutionistiska lägren, då kommer den personen att uppfylla sitt syfte: att erhålla räddning och återvända till himlen. Allt vansinne som nu utspelar sig i världen var av gudomliga varelser planerat precis så, för den sista fasen. Deras mål var att testa liven här och se om de var värda att bli räddade, och ge dem en chans att i processen arbeta av sina synder och sin karma medan de går igenom svårigheter. Och allt detta gjordes för att människor skulle kunna bli räddade och återvända till himlen.

Vad detta vill säga är att människors liv på jorden inte är till för att åstadkomma något i världen. Alla stora ansträngningar och försök som människor gör i livet, och deras drivkraft att få det de vill ha, som till och med kan innefatta skrupelfria metoder, gör människor bara omoraliska i slutändan. Anledningen till att människor kom till den här världen och blev människor var för att gottgöra sina synder och sin karma och göra betydande andliga framsteg. Människor kom till den här världen för att erhålla räddning. De kom och antog mänsklig form för att invänta Skaparen och Hans räddning tillbaka till deras himmelska rike. Och medan de väntade byggde de upp dygd under sina många tidigare liv; och detta är syftet med människors återfödelse. Den här världens kaotiska omständigheter syftar till att skapa något storartat av dessa liv. Naturligtvis finns det en del människor som sökt gudomlig hjälp under svåra tider, men inte har varit nöjda med resultatet och då börjat hata Gud - och som följd till och med vänt sig mot Honom. En del har till och med vänt sig till den demoniska, mörka sidan och begått ännu fler synder och skapat ännu mer karma. De som detta gäller bör snabbt vända om och be Gud om förlåtelse, om de fortfarande ska ha en chans att nå räddning. Allt som händer i ens liv - vare sig det verkar berättigat eller inte - är i själva verket en karmisk konsekvens av vad man gjort i sina tidigare liv, på gott och ont. Mängden välsignelser och dygder som man byggt upp i sina tidigare liv avgör vilken lycka som väntar i detta liv, eller kanske i nästa. Om man lever ett välsignat och dygdigt liv nu kanske det i nästa liv kommer att omvandlas till en hög position och hög lön, eller så kan det omvandlas till olika typer av rikedomar och lycka. Detta innefattar även om man får en lycklig familj, och till och med hur ens barn blir, och så vidare. Detta är den grundläggande anledningen till varför somliga människor är rika och andra är fattiga, varför vissa har höga positioner medan andra är utblottade och hemlösa. Det är inte som det demoniska struntprat som den ondskefulla kommunistpartiet sprider om jämlikhet mellan rika och fattiga. Universum är rättvist. De som gör goda saker blir välsignade, medan de som gör dåliga saker får betala tillbaka - om inte i detta liv, så i nästa. För detta är en oföränderlig lag i universum! Himlen, jorden, det gudomliga och Skaparen är alla medkännande mot alla liv. Himlen, jorden och precis som människan blev skapade av Skaparen, och det är aldrig så att han favoriserar vissa liv och missgynnar andra. Att somliga människor har lyckliga liv och andra inte beror helt och hållet på karmisk återbetalning för tidigare handlingar.

När du ser människor vinna eller förlora i livet verkar det ske på ett normalt sätt för den här världen. Men i slutändan är det karmiska konsekvenser av dessa människors tidigare handlingar. Om människor har något eller inte, om de vinner eller förlorar i livet, kommer allt att utspela sig på sätt som stämmer överens med den här världens tillstånd. Så oavsett om du är rik eller fattig i livet se till att göra goda saker, avstå från att göra dåliga saker, förbli god och omtänksam, var andlig och from och hjälp andra med glädje. Genom att göra det bygger du upp välsignelser och dygd och skördar deras frukter i nästa liv. Förr i tiden talade den äldre generationen i Kina ofta om saker som att inte beklaga sig över sin lott i livet när saker är svåra, och om att förtjäna ett bättre nästa liv genom att samla dygd genom goda handlingar. Poängen var att det är meningslöst att be Gud om hjälp om du inte har gjort goda handlingar i ditt tidigare liv och förtjänat välsignelser. Universum har sina lagar, som till och med högre varelser måste följa. Även de kommer att straffas om de gör saker de inte borde. Så saker och ting är inte så enkla som människor föreställer sig. Bör människor förvänta sig att högre varelser ger dem vad helst de ber om? Förutsättningen är att du under tidigare liv har byggt upp välsignelser och dygd, det vill säga det du får sker i utbyte mot de välsignelser och den dygd du har! Detta är bestämt av universums lagar. Men om man talar på en grundläggande nivå, att få det man vill ha är inte det yttersta målet med att samla välsignelser och dygder. Det verkliga syftet med att samla dessa är att bana väg för dig tillbaka till himlen, vilket är det mest avgörande, inte den tillfälliga, flyktiga lycka som de kan ge dig i detta liv!

Lärare Li Hongzhi

Den 20 januari 2023

***

Redaktörens anmärkning

Falun Gong utövas av mer än 100 miljoner människor världen över. Men trots omfattningen av detta kulturella fenomen har det i stort sett inte rapporterats om det. NTD som medieorganisation som värnar om religionsfrihet, är hedrad över att som första media publicera denna artikel av Falun Gongs grundare.

Video: https://www.ganjing.com/video/1fl17h2j5ri4ZaB9U2wphnG8S1po1c